Krupp

Nate somnade rätt sen igårkväll. Var som vanligt, lite snorig.
Jag tänkte sova på soffan. Sittandes igen. Så fort jag somnade vaknade jag av att halsen rev och kändes torr. Hosta långt nerifrån bröstet.
Vid ca 03 vaknar N(då har jag ännu inte somnat) och han låter hemsk. Som om han inte fick luft och som man låter när man tappat rösten ungefär. Jag blir livrädd, tar honom i min famn medan F ringer sjukvårdsupplysningen. Hon råder oss att åka till akuten med honom. Det gör vi. Som tur är så har vi akuten typ 1/2 minut med bil från oss typ så det gick ju snabbt.
Fick komma in med en gång och N fick andas lite i en mask och så fick han kortisontabletter upplösta i vatten. Inget uppskattades. Stackars liten. :/
Men det hjälpte! Nu sover han bredvid mig. Normala andetag. Puh.
Detta var läskigt! Man blir så maktlös liksom.
Det coola var ändå att mina förkylningskrämpor bara försvann när N blev så dålig. Hög på endorfiner I
guess.
Nu börjar halsonda komma tillbaka och känner retningen i halsen igen. Skit. Kanske försöka sova nu.