Ninja-bebis

Har varit hemma från jobb nu sen i fredags. Först var det endast för min hemska förkylning men sen i söndagsmorse så fick jag ont i magen. Som en molande mensvärk som kom och gick i ett. Eftersom det inte släppte på hela dagen, kvällen, natten så ringde jag till barnmorskan på måndagsmorgon. De sa att de inte hade några akuttider så var jag orolig så fick jag ta mig till gynakuten. Men jag fick iallfall komma till BM på dagen och lämna ett urinprov för UVI.
Sen åkte vi till gynakuten eftersom värken bara blev värre och skarpare.
Fick träffa en sjuksköterska som jag förklarade mina problem för och hon såg lite fundersam och orolig ut och mumlade "...ja...nu är det ju några före dig....hm..."
Jag var beredd på att få vänta så det kändes ändå okej. Gick och lämnade ett urinprov efter att jag anmält och betalat i kassan.
Satt ner i väntrummet i ca 15 minuter kanske innan de ropade upp mitt namn. Blev så förvånad att jag fick träffa en läkare så snabbt.
Fick träffa en ung manlig läkare. Han var bra, väldigt lugn och förklarade allt bra. Han kände på min mage lite försiktigt och tog sen även lite olika prover. Han gick sen och hämtade en specialist antar jag(vet inte om han var nån AT-läkare eller nått som behövde "a second opinion") som klämde och kände på min mage, hårt! Aj! Men hon tyckte det kändes bra och jag fick ingen sammandragning av det. Hon ville se om livmoderna var "lättretad" av det men det var den inte. :-)
Just det, gjorde ett vaginalt ultraljud också för att kolla att jag inte öppnat mig något, vilket de var lite oroliga för, men det hade jag inte. Det såg perfekt ut! :) Och bebben rörde sig därinne! Så SKÖNT att se! Huvudsaken att han mår bra så kan jag ta lite smärta! :)
Urinprovet jag lämnade när jag kom dit lyckades de slarva bort vilket gjorde att jag var tvungen att lämna ett till. Det var bara det att jag inte blev kissnödig på en timme, efter några glas vatten. Suck! Hade de inte slarvat så hade hela besöket tagit ca 1 timme. Men men, hade ju kunnat få vänta i flera timmar också så det kändes väldigt bra ändå att fått hjälp så snabbt. Så skönt att bli tagen på allvar direkt!
Jag är så dum så, jag tror att jag bara är nojjig och dum. Rädd att de ska skratta åt ens "fantasier" men nu har jag ändrat uppfattning! Jag och bebben är värd vård när det känns att det behövs!!
Och min man är min hjälte!! Vad skulle jag göra utan honom!? Han är så himla snäll och omhändertagande. Puss min fina!

Nu sitter jag i soffan och funderar på om jag ska se en film och bara slappa! Tryckt i mig en Alvedon vilket jag hoppas tar bort de värsta topparna på sammandragningarna.

Vår bebbe är nog en liten ninja, som sin pappa. :) Kanske därför jag har så ont för att han tränar därinne! Haha. Min lilla ninja.... *kärlek*