onsdag 26 oktober 2011

04:40

Jobbig natt med plutt som gnällt mkt. Ont i magen tro? Kanske mammas mat var för stark...? :0
När Nate äntligen somnat om så kommer katten och vill ut. Och när han vill nått då ger han sig inte. Krafsade på nattduksbordets(varför heter det så egentligen?! Eller heter det verkligen så eller är det ett åländskt uttryck?! Donno) handtag som består av en metallring som låter som fan "bling, bling, bling!" När jag inte kunde flyga upp snabbt nog och släppa ut katt(helvetet) så krafsade han på myggfönstret som stod på golvet och det nätet består av järn så det lät ju asmkt det med. Lägger Nate i hans säng vilket gör att han vaknar och börjar tokgråta. Drar på mig morgonrocken och springer ner för trappan med en lycklig katt efter mig som inte alls verkar fatta vilka ramsor jag drar i huvudet... Släpper ut katten och går snabbt tillbaka till min siren. ;) Stackars liiiten så ledsen. Tårarna sprutar där han står i spjälsängen och verkar tänka "varför lääääämnar du mig mamma?"
Ens hjärta brister lite då och det är så skönt att ta honom i famn och känna hur vi båda blir lugna och hela. Han somnade om nästan direkt med en nöjd suck.
Värmer hjärtat! Älskling liten, mamma lämnar dig aldrig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar