Förlossningsberättelse

Tisdagen den 8 februari föddes vår son. Minnet är väl si så där från denna dagen men i det stora hela stämmer det nog. ;)
Jag gick jag i säng runt klockan 00:30 måndagkväll/natt med svag mensvärk men tänkte inte så mkt mer på det eftersom denna mensvärk kommit och gått i några dagar.
Vaknade runt klockan 02 av att det gjorde ont i magen. Som kraftig mensvärk. Låg och tittade på klockan och det onda kom var 5-6 minut. Helt plötsligt kom en värk som tog andan ur mig lite grann.
Gick upp och ställde mig i duschen och undrade om det kanske var på G nu men vågade inte hoppas på det.
Efter duschen åt jag lite frukost mitt i natten och klockade värkarna. De var fortfarande rätt så regelbundna men inte lika smärtsamma.
Låg på soffan tills maken Fredrik steg upp runt 7-tiden. Då kom värkarna ungefär var 3-4 minut. Vid 8-tiden ringde vi BB men de sa att det säkert bara var förvärkar eftersom jag är förstföderska så de gav rådet att jag skulle ta två alvedon o ta en dusch. Jag tog tabletterna men inte en dusch eftersom jag redan duschat mitt i natten o jag hade verkligen ingen lust att duscha igen.
Efter en timme så hade jag fortfarande samma smärtsamma värkar och de kom fortfarande var 3-4 minut. Ringde igen men de trodde ändå att jag hade långt kvar eftersom jag inte hade galet ont.
Men de sa att ville jag komma in så får jag det men kanske vara beredd på att det är långt kvar. Och i värsta fall få åka hem igen.
Vi började plocka ihop, jag gick på toa och bytte även om. Fick en jättevärk på toan som fick mig att börja gråta. Då kände jag att "jo..det är nog kanske på G ja...."
Maken hämtade bilen och jag kände mig nästan löjlig när jag satte mig i den, jag hade ju inte så ont.
Ringde mamma och sa att vi var på väg till BB. Hon frågade hur långt jag hade mellan värkarna och när jag svarade "var 3:e minut" så sa hon "Ja men det är bäst att ni sätter fart då!!"
Tänkte då att "äh..det är lugnt....jag kommer säkert bli hemskickad igen!"
Vägen in till BB gick bra. Andades genom värkarna och kunde kolla Facebook och skojja och prata normalt med maken mellan värkarna. Måste säga att jag igen kände mig löjlig som åkte in för jag mådde ju hur bra som helst mellan värkarna som inte var så himla smärtsamma.
Kom in till BB-Stockholm och fick träffa en söt barnmorska som sa att vårt rum höll på att städas så vi fick sitta ner i allrummet så länge. Inte så kul att sitta o andas genom värkarna där för det satt ett annat par med sin lilla bebis som gick igenom sin förlossning med sin barnmorska. Jag var lite avis på henne att hon redan hade sin bebis i sina armar. ;)
Fick till slut komma in på ett rum där de satte ctg på magen för att mäta värkarna och bebisens hjärtljud. Värkarna kom fortfarande var 3:e minut o nu var de lite starkare men hanterbara.
Barnmorskestudenten, Malin, undersökte mig och sa "Antingen har du öppnat dig jättemycket eller så har du inte öppnat dig alls....Jag går och hämtar min handledare så jag inte säger fel..."
Handledaren undersökte mig och sa "Du är öppen 8 cm! Vad duktig du har varit som klarat så mycket själv! Jaha..då blir det bebis idag då!"
De orden alltså! Underbara och nervöööst! :) Jag som varit så rädd för att bli hemskickad igen skulle få bebis idag! :-)
Fick en snygg sjukhusrock. Ful men ooh så skön! Andades genom värkarna ett bra tag. Vissa värkar gjorde ont och några gjorde skiiitont! Efter en värk fick jag för mig att jag skulle gå på toa eftersom jag läst att en full blåsa kan göra så att värkarbetet går långsammare. Sitter på toa och får en MEGAVÄRK! Skrek på Fredrik och blev lite sur på honom att han gick och åt en banan och inte verkade fatta hur ont det gjorde. Haha!
Han kom in i badrummet och jag grep tag om honom genom värken. Aj! Aj! Barnmorskan tittar in, ler lite och säger "Prova lite lustgas nu kanske?"
Fredrik säger: " Ja..jag tror det..."
Jag tog mig tillbaka till sängen och fick prova lustgas. Första gången kände jag inget direkt, tog alldeles för lite, men nästa gång drog jag in mer och herregud vilken underbar känsla!
Barnmorskan fnissade lite åt min reaktion. ;)
Värkarna blev starkare o starkare men lustgasen gjorde det uthärdligt. Det ruset blev min belöning varje gång en värk var på väg att försvinna. Hehe. Det var det jag tänkte på när det gjorde som ondast. "Snart kommer ruset..snart kommer ruset..."
Fick sitta på en pilatesboll och shit vad skönt det var. Hann sitta några minuter tills det säger "Plash!" Vattnet går och fy fan vad ont det gjorde i nån minut. Visste inte var jag skulle ta vägen men begravde ansiktet i masken och sög in gasen som aldrig förr!
Fick en ny torr rock och ställde mig nu upp på knä i sängen o hängde över den upphöjda sängyggen. Jobbade igenom värkarna ett tag. Fick prova på att sitta på en sån där liten förlossnignspall. Helt okej men de tyckte plötsligt att bebisens hjärtljud gick ner drastiskt så jag fick flytta upp i sängen igen. Det visade sig att bebben mådde prima och att det var min puls som lurade dem.
Hängde igen över sängen ett tag. Höll i Fredrik, lustgasen och vrålande som ett urtidsdjur, som Fredrik sa, vid varje värk. Haha.
Efter ett tag så fick jag sätta mig ner och köra handdukstricket, barnmorskan och jag håller i en handduk och har dragkamp, dax att krysta.
Körde på utan lustgas vilket gick jättebra. Blev först lite "Ehh..du skojar...? Hur ska det gå till...?" när barnmorskan sa att jag skulle ta bort gasen under krystarbetet. Krystade i ca 30 minuter enligt min journal. Och det gick bra utan gasen. Var väldigt skönt att kunna få ta i och hjälpa till. Enligt Fredrik tog jag i så jag var alldeles lila i överkroppen och ansiktet.
I slutet gick det väldigt snabbt. Barnmorskan tryckte en handduk mot mellangården och sa till mig att INTE KRYSTA! Bland det svåraste och mest smärtsamma jag gjort i mitt liv!
Sen skötte kroppen om resten själv..jag kunde inte styra krystreflexen och ut flög vår son Nathaniel! Han kom upp på mitt bröst, alldeles lila/blå och gallskrek! Haha.

Fick en sån bra förlossning! Gjorde inte alls så ont som jag trodde det skulle göra! Och vilken personal på BB-Stockholm!!! Underbara!!
Jag fick sys en hel del i mellangården men klarade rumpan! ;) Puh!
Vi var inne på BB vid 10 och Nathaniel föddes 14:46. Underbara fina lilla prinsen! ;)

En helt otrolig upplevelse som jag gärna vill uppleva igen! Sjukt hur snabbt man glömmer smärtan! Direkt efter förlossningen så tänkte jag "Aldrig mer!" men nu vill jag göra det igeeeen! ;-) Awesome!
Och tack Fredrik för ditt superbra, underbara stöd! Utan dig hade jag inte klarat det! Puss!