Onsdag

Snart är det bara 1 dag kvar att jobba! :) Tjohooo!
Idag jobbar jag till klockan 17. Känner att jag måste stanna och stänga idag eftersom mina kollegor har varit så snälla tidigare i veckan och låtit mig gå hem tidigare plus att jag är lagledare idag så.... Det känns okej. Får ihop lite till min flex. Snart är den på noll igen. Känns bättre att lämna stället med "rent bagage" även fast ingen bryr sig om man har 2 minus på flexen men för min egen skull så känns det bättre. :) Och skönare att komma tillbaka till en fräsch start sen om inte annat.

Igår kom darling hem! Så härligt att se honom! Saknat honom som fan!
Vi softade en stund i soffan, båda väldigt trötta och hungriga. Eftersom ingen orkade laga mat(min tanke var att jag skulle slänga ihop en ugnspannkaka när jag kom hem från jobb men vi hade inte tillräckligt med ägg..jaja...tanken som räknas..) så gick vi ut och åt kinamat. Mmm så gott och mysigt det var!
Vi kanske ska gå på bio imorgon och se Narnia i 3D. En liten dejt. Vi har varit alldeles för dåliga på att dejta varandra nu denna höst och det är ju inte så konstigt med tanke på hur lite pengar vi har haft och sen har vi båda varit sjuka så...det suger liksom musten ur en. Men nu har vi fått en nystart! Så härligt! Jag känner mig nykär igen! Tihi!

Har städat skrivbordet nu på jobb. Lagt nästan alla mina grejer i en låda som ska förvaras här på jobb tills jag är tillbaka om drygt ett år.
Känns så skönt att få plocka undan och avsluta för att börja med nått nytt. Först en liten paus och sen bebbe!! :-)
jag frågade F igår om hur han kände inför förlossningen, om han är nervös och så. Han sa att han är lugn och att han längtar efter bebben!
Jag vet inte vad jag känner...kan inte säga att jag LÄNGTAR efter bebben på det sättet...är jag udda då? Alla runt omkring mig säger "åh snart är han ute! Vad mysigt! Du måste längta massor!!"
Och jag känner bara "dhö....nej...jag vet inte vad jag känner...." Det är en sån skum känsla...
Kanske är det så att jag är väldigt nervös inför förlossningen att jag liksom blockar alla känslor för bebben. Och jag KÄNNER inte honom ännu...
Det jag vet(genom kickarna haha) och känner i mitt hjärta är att han är en stark personlighet. Jag bara vet det. Men jag vet ju inget mer...vet ju inte ens hur han ser ut.... Hur kan man älska och längta efter nån man inte känner eller ens har sett...?
Men jag blev iallafall lugnare och fick liite positivt pirr i magen av att höra att F är lugn inför förlossningen och att han längtar efter att hålla sin son i famnen. Det fick mig att se på det ur ett annat perspektiv och att längta lite. Förlossningen kommer gå bra. Jag har ju världens bästa make vid min sida! :)