Tisdag...2 dagar kvar...

En dag i taget...japp. Efter denna dag har jag bara 2 dagar kvar att jobba! En dag i taget som sagt....
Är så trött i kroppen och har lite mensvärk och ont i ryggen. Öh... :0 Antar att det är normalt... Men det får en att inse att det snart är dags för lillgrabben att komma ut.... *shit*
Jaja...kvinnor har fött barn i alla tider och jag får vara glad att jag lever i en tid då det finns mycket hjälpmedel, smärtlindring och professionell hjälp. Men klart man är nervös! Det jag är mest rädd för att jag ska få panik. Att smärtan fullständigt chockar mig och gör mig lamslagen... Jag vet ju i mitt bakhuvud att det kommer göra ont men jag har absolut ingen aning om HUR ont!
Visst, jag hade HEMSKA smärtor när jag hade mina endometrioscystor... Då trodde jag ibland att jag skulle dö faktiskt...kändes som om magen vändes ut o in...i ca 1 timme(ibland längre) innan värktabletten gjorde verkan. Fy tusan... Satt på det varma badrumsgolvet och vaggade fram o tillbaka. Då gick jag verkligen "in i mig själv", andades kontrollerat när det gjorde som ondast bara för att inte få panik över den hemska smärtan. Sen var man öm i magen resten av dagen... hugaligen! Inge kul det!
Men med den smärta som kommer nu så får jag ju iallafall ut nått gott av det! En liten son! ;) Känns heeelt overkligt....
Och även fast en förlossning skrämmer mig så skulle jag bli besviken om det skulle bli kejsarsnitt. Inget fel i kejsarsnitt! Tycker det är super att det finns men jag vill pröva på att föda "vanligt". Men har man legat och kämpat hur länge som helst och de föreslår snitt så är det ju en lättnad att den möjligheten finns.
Vi får väl se vad som sker. Och när! ;-)