Fortfarande vaken

Okej ingen sömn än. Great. Men det är ju tur att jag inte har en klocka som skulle ringa vid 5-tiden. Uuuusch! Ser verkligen inte fram emot de tidiga morgnarna.

Är lite ledsen över att jag inte kommer kunna vara hemma hela våren och sommaren med Nate.( haft mkt tid att fundera denna natt..;)Tusan vad najz det skulle va.... Men men.., så är det. :/ Med nästa unge så vill jag vara hemma 1 1/2 år! Fan! Jag tycker att det är nu det börjar bli riktigt roligt att vara mammaledig. Man har vant sig vid livet som mamma, kroppen känns nästan normal, Nate börjar förstå så mkt och det är kul att leka och busa med honom. Så nu när det känns så spännande att se hans framsteg varje dag så ska jag tillbaka till jobb?! Blä.
Det är lustigt för när det gäller detta med barn så tänker jag inte så mkt framåt i framtiden.
Tex. När vi försökte bli gravida så var jag helt uppslukad av det. Läste massor och kände hopp och förtvivlan om vartannat. Sen hoppsan blev det ett starkt + på stickan en dag och då började "gravidcirkusen". Spännande, illamående, mer illamående, lääängta tills magen började synas, känna första kicken, må bra, få sammandragningar, inlagd en natt på Danderyd pga dem, sjukskrivning, tillbaka på jobb, försöka ta det lugnt, sluta jobba, vänta och vila en månad innan bebis, vänta och vänta.
Gick över tiden en vecka men sen kom han med besked! :) Två dagar på BB. Kunde knappt vänta på att få åka heeeem! Tänkte dock innan vi åkte hem att "okej....var lämnar jag tillbaka? Jag är klar här nu!" Nä bebis följer med oss hem. Nervös bilfärd hem.
Tänk om han börjar skrika?!
Resan gick fint! Han sov!
Sätter nyckeln i dörren och kliver in. Hemma!!! Glömmer aldrig den känslan!
Mamma och pappa kom och hälsade på en snabbis samma kväll. Stolt! :-)
Kommer inte ihåg om syster och storebror oxå kom samma dag och sa hej... Minnet sviker.
Nya livet med bebis börjar. Jag ska få tillbringa ett HELT ÅR hemma med denna lilla krabat. Känns som en evigheeeet!
Nu har det snart gått ett år sen han kom och jösses vad fort det gått! Det känns seriöst som om jag lämnade jobbet för en månad sen. Verkligen. Och nu då? Jobb, F pappaledig ett tag. Sen hoppas jag han hittar ett jobb så att vi kan börja dela upp vem som lämnar och hämtar på dagis. Då börjar den cirkusen. Det slog mig idag att jag inte alls tänkt på hur DET kommer bli. Jag har så svårt att föreställa mig. Och tanken på art nån annan människa som jag inte känner ska ha ansvar för MITT barn är faktiskt rätt skrämmande! Mitt allt! Mitt hjärta!
Jag förstår nu att nog många av mina kollegor som kommer tillbaka efter sin föräldraledighet har ett litet hål i sitt hjärta. Och längtar nog hem en hel del. I know I will. Like crazy!