Jag är kär

Japp! Kär i min man och min fina unge! Tänk att vi fått hänga med varandra typ dygnet runt i över en månad. Trots brist på pengar så har det varit väldigt mysigt! :)
Och idag när jag tittade på Nate och insåg att jag inte kommer kunna vara med honom hela dagarna från 1 mars så slog det mig "shit vad jag är kär i den ungen! Älskar honom gränslöst! Han har slagit undan fötterna på mig!"
Är man en hönsmamma och omodern om man vill vara med sitt barn hela tiden?
Jag skulle ju hellre vara hemmafru än att jobba på ett jobb långt från mitt barn.
Skulle vi vinna massa pengar skulle jag lätt sluta mitt jobb och börja "jobba" hemma istället. Trivs bra med det. Lever nog i fel århundrade.... ;)

Nu ska jag mysa ner mig bredvid mitt sovande barn. Lycka!