torsdag 18 november 2010

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.

Var börjar man?? Jösses vad svårt....
Jag heter Jessica och är 32 år. Föddes den 31 augusti 1978 på Danderyds sjukhus. Var en rätt så liten plutt när jag kom ut(antar att mamma höll igen på chokladen som jag inte gör nu....haha). Mamma har sagt att jag hade de mest otroligt blå ögon när jag var liten. Hon stannade till och med folk på stan och sa "Titta vilken söt dotter jag har!" när jag låg i vagnen och tittade upp med mina stora blå, enligt mamma själv om jag kommer ihåg exakt rätt vad hon har berättat...
Storebror, Joachim, 4 år blev så avis när jag föddes att han började med napp igen. Hihi.
Men vi lekte så bra med varandra sen när vi blev lite större. Tydligen jättesnälla barn.
Jag hade dock lite temperament när jag var liten... Kunde tydligen skrika tills jag fick som jag ville...oj oj oj.
Satte jag mig ner för hårt på rumpan som liten plutt så kunde jag tuppa av enligt mamma. Läkarna visste inte varför.
De första sex åren bodde vi i en lägenhet ovanför en festlokal kan man säga. De brukade ha dans där på helgerna och jag tyckte det var så mysigt att somna till ljudet av musik i bakgrunden. De brukade också anordna schack-kvällar och då hade mamma fullt sjå med att hålla oss barn tysta(lyhört). Hihi.
De tydligaste minnen jag har från det huset/lägenheten är:
  • Min storebrors lilla rum, med Smurf-tapeter, som var fyllt av ballonger i marmorerade färger
  • När mamma lagade havregrynsgröt med äppelmos åt oss på morgonen samtidigt som vi lyssnade på radion, P3
  • Min röda cykel
  • När jag lekte postkontor med min morbror Lasse
  • Den hala branta trappan(vilket jag tydligen fick erfara.....)
  • När jag och storebror Jocke smög in i ett mörkt rum för att öppna en lucka och titta ner på dem som festade eller spelade schack i våningen nedanför. Det var så spännande tyckte jag.
  • När jag bäddade ner katten i min dockvagn och han snällt låg kvar där.
När jag var 6 år föddes min bror Jim. I samma veva flyttade vi till ett hus lite längre bort som pappa restaurerat/byggt i ca 2 års tid.
Spännande med en lillebror OCH att få ett eget rum med rosa tapeter! :-)
Jim och jag har lekt så mycket. Kommer ihåg när vi lekte med Star Wars-gubbarna och Turtles. Jag lekte kärlek och romantik mellan Princessan Leah och en av Turtles-gubbarna(!) medan Jim ville leka krig, typ. Haha.
Vi lekte/byggde jättemycket med Lego och medan vi gjorde det satt jag alltid och sjöng för full hals vilket Jim inte tyckte var så himla kul. Haha.
Får mig att le när jag tänker på allt kul vi har haft! :-)

Låg- och mellanstadiet var bra år i skolan. En trygg tid. Men sen kom den hemska högstadietiden. Fy fan! Jag skulle ALDRIG vilja gå tillbaka till den tiden eller skolan! Usch! Det enda positiva under denna tid var att min lillasyster Beatrice föddes! Vad skulle jag göra utan henne idag!!? Finaste!
Jag drog mig iallafall igenom 3 hemska år och sökte sen gymnasiet på annan ort, ett naturbruksgymnasium med inriktning trädgård.
Bodde på internat där och det var det absolut bästa jag kunde gjort! Vi var 4 tjejer där som höll ihop och det gör vi fortfarande idag på ett eller annat sätt även fast vi är lite utspridda över landet och världen nu. Tur att telefon, mejl och chatt finns! :-)

Efter gymnasiet så började jag jobba. Var väldigt skoltrött. Träffade en kille som vände mitt liv upp och ner. En kille som totalt sänkte mitt självförtroende till noll! Har fortfarande lite svårt att acceptera och gå igenom vissa grejer som hände mellan oss så jag försöker glömma och gå vidare. Inte värt att älta det! Han var en skit helt enkelt! En omogen skit!
När jag till slut kom ur det destruktiva förhållandet(tog några år om man säger så...) så var jag svag men också så otroligt stark! Jag hade klarat det ut på andra sidan! Ha! In your face!
Efter några dater med snälla killar som hjälpte mitt självförtroende tillbaka lite så träffade jag till slut the man of my dreams i februari 2005! Min man! :-)
Vi träffades online på sidan motesplatsen.se och det var av en ren slump. Satt och tittade på alla killars profiler med min kollega Heidi när Fredriks ansikte och profil dök upp på skärmen lite snabbt. Hela kroppen skrek "Stopp!" och jag bad Heidi backa tillbaka till hans profil.
Jag kan fortfarande idag bli helt "wow..." när jag tänker på detta för det känns ABSOLUT som om nån däruppe parade ihop oss. Varför kände jag annars så starkt!?
Jag tror stenhårt på att vi två har letat efter varandra hela livet och till slut lyckades våra själar hitta rätt! :)
Jag gick hem, registrerade mig på sidan och skickade en ";-)" till Fredrik. Han har sagt efteråt att han tyckte det var lite tråkigt med tjejer som bara skickade en "blink" men han svarade iallafall tillbaka med ett hej. Och sen började vi chatta, nätterna igenom, och sen var vi fast.
Kommer så ihåg första gången jag fick höra hans röst över telefonen och jag tyckte han lät sååå söt! Det gör jag fortfarande idag, blir nykär på nytt när jag hör hans söta skratt på andra sidan luren.
Och sen efter några månader flyttade han ner till mig. Snabbt gick det men det kändes som det mest naturliga i världen!
Den 16 augusti 2008 gifte vi oss och nu väntar vi bebis i januari 2011! En liten pojke! :)

Life is good!

2 kommentarer:

  1. Kommer fan inte ihåg att du satt å sjöng asså. måste ha förträngt d :p
    Detta ska bli mkt intressant å läsa :D

    SvaraRadera
  2. :-) Joho...det fanns till o med inspelat på band! Hahaha! "Jessie! Sluuuutaaaaa!" Haha!

    SvaraRadera